Varför är rökning så accepterat? Jag vet att man “förbjöd” “rökpauser” på jobb för ett x antal år sedan. Det fanns väl inga specifika rökpauser, egentligen, men folk tog dom ändå, för det är ju så viktigt att få röka.. Rökning på krogen är ju out of the picture, i alla fall.
Det jag har gått runt och tänkt på ett bra tag nu är VARFÖR är det inte förbjudet att röka bland barn? Stackars barn som inte får bestämma över sina egna kroppar. Eller att röka när man är gravid? VARFÖR är rökning HELT OKEJ? Jag blir så arg i hela mig varje gång jag går förbi någon som röker. När någon ställt sig precis vid ingången till affären och man får världens hundraprocentiga giftpust rakt i ansiktet. Helt ofrivilligt. Och rakt i ansiktet på mitt barn om jag inte hinner skydda henne under jackan eller springa förbi med henne i famnen så fort jag kan. Vad ger den personen rätt att röka bland andra människor? Röka flera kubikmeter rök som drabbar alla som går förbi. Jag vet att jag inte dör av att få lite rök i ansiktet, men jag har heller inte bett om någon liten dos. Jag vill inte ha något litet smakprov. Jag vill inte ha nån jävla rök i min kropp. I MINA lungor. Mitt barn vill det inte heller.
Det här ämnet har kommit upp rätt många gånger här hemma. Här röker vi inte och är man här och vill röka så är det självklart balkongen med stängd dörr som gäller. Och sedan komma in igen och lukta helt fantastiskt (!)
I alla fall, om jag hade en förälder, låt säga att min mamma rökte när hon bar mig i sin kropp och sedan fortsatte under hela min barndom. Hon kanske ställde sig en meter från barnvagnen när vi var ute men inne var det under den halvtrasiga gamla fläkten som gällde, eller balkongen så att det blåste rakt in, för på sommaren behöver man ju inte stänga dörren. När hon pussade på mig luktade det rök, allt hemma luktade rök, mitt hår luktade rök, näst intill allt i min omgivning luktade rök men det märkte jag såklart inte för jag visste inget annat. Jag har fått astma på grund av mammas rökning och eftersom hon rökte med mig i magen var jag grå och nikotinberoende när jag föddes. Hela min hälsa är dålig på grund av min mamma.
Hade jag vuxit upp, blivit vuxen och varit med om det jag precis beskrev, då hade jag stämt min mamma. Med all rätt. Stämma kanske är att ta i, man kanske trots allt älskar sin mamma. Men jag skulle inte direkt vara glad över det hon gjort mot mig. Och sig själv för den delen.
Jag förstår inte hur man kan vilja skada sitt barn. Det finns ingen som helst anledning till att göra det. Det finns ingen som helst ursäkt till att röka.
Så säg mig, varför är det inte förbjudet? Precis som alla andra droger. Och ja, jag vet.. det har med kultur och arv och all skit att göra. Men vad gör det MER rätt?
(Jag är så tacksam för att ingen i min familj är eller har varit rökare. Okej, pappa hade en liten period då han rökte i samband med att sluta snusa men det märkte jag av EN gång.)